Storkar är fåglar som förmodligen alla känner till. De anses vara ett klassiskt förebud om vårens kommande. Storkar på husets tak är inte bara en välsignelse för barn, utan framför allt välstånd och lycka i många avseenden. De undviker hem där det råder oenighet och harmoni. Om de däremot inte dyker upp i det befintliga boet det följande året är det ett tecken på olycka. Det finns fortfarande massor av intressanta fakta om storkar, så om du vill lära dig något annat, se till att läsa följande kuriosa om storkvanor.
1. Den vita storken bygger ett bo av halm, grenar, dynga, trasor och papper. Den kan bli upp till två meter i diameter, eftersom en stork som återvänder från Afrika varje år lappar boet och förstorar det på så sätt. Deras bon är oftast etablerade på landsbygden, nära jordbruksområden. De kan väga upp till två ton.
2. En storkhona lägger vanligtvis fyra ägg.
3. De lever i par, men när det är dags att resa till Afrika samlas de i stora flockar.
4. Under sin resa kan de flyga upp till 12 000 kilometer. Storkar från Polen och Östeuropa flyger över Bosporen, medan de från Västeuropa - över Gibraltarsundet.
5. Den vita storken är köttätande, den livnär sig främst på fiskar, insekter, groddjur, reptiler och även på små däggdjur och fåglar.
6. Även om den vita och svarta storken kommer från samma familj, gillar de inte varandra. Ibland flyger de till Afrika tillsammans. Svarta storkar häckar på lövträd i skogar, vid floder, vattenpooler och i våtmarker. I ett bo av gräs, mossa och grenar lägger honan 3-4 ägg. De livnär sig på grodor, småfiskar och ibland gnagare. Svarta storkar pratar sällan.
7. Var fjärde stork häckar i Polen. Enligt uppgif.webpter från 2014-2015 finns det cirka 45 000 storkpar i landet.
8. Storkar når en höjd av 120 centimeter, medan deras vingar kan sträckas ut till en bredd av 2 meter.
9. Ibland är storkens röda ben täckta med en klumpig vit blomning. Det är inte resultatet av någon sjukdom eller mykos, utan deras egna avföring. Storkar gör avföring på benen, eftersom detta förmodligen är deras sätt att termoreglera, nämligen att fastna på benen, fuktig avföring kyler kroppen tillräckligt.
10. Pentowo Manor, som ligger i Podlasie, tillsammans med den intilliggande staden Tykocin, kallades "European Stork Village". I ett litet område finns det för närvarande ett fyrtiotal bon, systematiskt ockuperade av storkar, dessutom växer antalet fortfarande. Det är den största koncentrationen av dessa fåglar i Polen.
11. Storkbon, som bildas på hustak eller gårdsbyggnader, eller på stolpar av elektriska ledningar, kan orsaka mycket skada. För att undvika hot, under vintersäsongen, lyfts bon och sedan monteras speciella plattformar under dem, som ska stabilisera helheten och jämnt fördela vikten. Varje år, för att uppmuntra storkar att bygga nya bon på säkra platser, installeras sådana plattformar på lämpliga platser.
12. Storkar är beroende av ganska "tåliga" fåglar. Slamrande är den mest kända rösten de gör. Vuxna storkar väser ibland, men det är ett väldigt tyst ljud och därför knappt hörbart för människor.
13. Kycklingar låter mycket mer, främst för kommunikation med föräldrar. Det är ett gnisslande, ett väsande och till och med något som liknar ett spinnande av en katt. De kommunicerar inte genom att skramla, eftersom deras näbbar bara hårdnar med tiden och blir då helt enkelt för mjuka.
14. Även om storkar ser ganska milda ut, jagar de ibland större vilt, som harar eller vesslor.
15. Storkar i Afrika tillbringar bara två månader. Migration är dock den enda lösningen för dem att hitta mat under vintersäsongen som kan saknas för dem i Europa. Anledningen till detta är att de flesta av de djur som matar dem under de kallaste månaderna övervintrar.
16. Trots den populära uppfattningen att storkar är monogama och parar sig för livet, är sanningen en annan. De lever bara i par under en häckningssäsong. När ungarna kan leva självständigt separeras föräldrarna och nästa år parar de sig med en annan stork.
17. Medellivslängden för en stork är från 8 till 9 år. Det finns dock rekordinnehavare som lyckats leva upp till trettio år. Dödligheten bland storkar är ganska hög. Det första året är det svåraste, men även senare dör många fåglar av denna art.
18. Tvärtemot vad många tror att storkar ger barn, enligt den vetenskapliga avhandlingen av Hanneke Meijer, är det tvärtom. Det finns nämligen kända fall i historien där storkar fört bort och sedan slukade spädbarn av hominider.