Under de senaste decennierna har Cape Breton Island, en del av den kanadensiska provinsen Nova Scotia, utvecklat en betydande turistindustri. Vi besökte denna ö flera gånger med hjälp av ett kryssningsfartyg som anlöpte Sydney Harbour och ville veta mer.
Cape Breton Island är den nordöstra delen av Nova Scotia, Kanadas näst minsta provins. Ön täcker en yta på 6 406 kvadratkilometer och har 135 974 invånare (från och med 2011) "Cape Bretons" eller "Capers" utgör cirka 15 procent av befolkningen i provinsen Nova Scotia.
Den italienske sjömannen och upptäcktsresanden John Cabot besökte ön under sin resa 1497-98. Medan historiker diskuterar om Kabot först besökte Breton Island eller Newfoundland, firas Cabots upptäckt på Breton Island i Cape Breton Island.
De första invånarna i Cape Breton var förmodligen förfäder till ursprungsbefolkningen i Mí'kmaq som bebodde ön vid tidpunkten för européernas ankomst.
Ön, 177 kilometer lång, är mestadels kuperad och trädbevuxen och reser sig till en höjd av 1 745 meter över havet i det bretonska höglandet.
Bras d 'Or Lake, en av världens största saltvattensjöar, täcker 684 kvadratkilometer i centrum av Cape Breton Island.
Cape Breton Island är skild från resten av Nova Scotia och det kanadensiska fastlandet av Canso-sundet, 3 kilometer bred. Den 130 meter breda, stenfyllda Canso Causeway, byggd 1955, tillåter dubbelriktad fordonstrafik och ett enda järnvägsspår att nå Breton Island från Nova Scotia-halvön.
Ägs av fransmännen från 1632 till 1763, denna ö var känd som "Ile Royale", fransmännens kungliga ö.
Med början i en fiskeby 1713 byggde fransmännen fästningen Louisbourg mellan 1720-1740. Louisbourg är känt för att exportera fisk och torskleverolja och har blivit den tredje mest trafikerade hamnen i Nordamerika (efter Boston och Philadelphia).
Brittiska kolonister erövrade fästningen Louisbourg 1745, men återvände till fransmännen i utbyte mot de europeiska gränsstäderna (nu en del av Belgien).